Upptäck mångfalden av arter i Öresund
Öresund är känt som ett av de mest spännande fiskevattnen tack vare dess varierande havsnatur som ger upphov till en fantastisk mångfald av fiskarter. Många av dessa arter är välkända bland sportfiskare, men det finns också ovanliga och exotiska arter som kan vara riktigt spännande att försöka fånga. Vem vet, du kanske har turen att fånga en av dessa sällsynta skatter!
TORSKFISKAR
Förutom den välkända torsken, som vi ofta har nöjet att fånga, finns det en imponerande variation av torskfiskarter som trivs i Öresunds vatten.
Gråsej (Pollachius virens) utmärker sig med sina karakteristiska grå/silvriga strimmor längs sidan av kroppen. Trots att de i andra områden kan nå imponerande storlekar på upp till 1,3 meter och 30 kg, är de i Öresund vanligtvis mindre än 1 kg. Gråsej är oftast aktiva nära ytan och fångas effektivt med pilk. Denna fiskart är en året-runt-fångst men är särskilt vanlig under sommarmånaderna och är mycket uppskattad som matfisk.
Kolja (Pollachius pollachius), som kännetecknas av sin karakteristiska ”näsa,” har en liten skäggtöm och en tydlig stor fläck längs sidolinjen precis ovanför bröstfenan. Denna bottenlevande fiskart trivs vanligtvis på mjukbotten och är en utmärkt val som matfisk.
Långa (Molva molva), med sitt namn som antyder, har en långsträckt kroppsform som liknar en blandning av torsk och ål. De kan nå imponerande längder på upp till 2 meter och en vikt på 45 kilo. Långa är typiska bottenfiskar som föredrar hård botten där de livnär sig av bottendjur och andra fiskar.
Paddtorsk Denna lilla, svarta och slemmiga torskfisk liknar till viss del en stor paddlarv. Den utmärker sig med sin vita munhåla och en liten skäggtöm. Paddtorsken är en bottenfisk som trivs på hårda bottnar.
Glyskolja en annan liten men hög torskfisk med stora ögon. Glyskoljan har oftast en ljus kropp med små svarta prickar. Till skillnad från skäggtorsken saknar den en svart fläck vid bröstfenan. Den är också en bottenfisk.
Kummel kännetecknas av sina svarta mun- och gälhålor. Det är en lång och smal fisk med två ryggfenor, varav den främre är kort och den bakre är lång. Kummel är känd som en utsökt matfisk
Vitlinglyra är också en liten fisk på endast upp till 25 cm. Den har stora ögon och en mörk, lätt böjd sidolinje. Finns mest som stimfisk uppe i vattnet, men kan också finnas vid botten.
Vitling blir endast upp till 70 cm och ca 3 kg. Den har ingen Vitlingen kan nå en längd på upp till 70 cm och väga cirka 3 kg. Den har ingen eller en mycket liten skäggtöm och utmärks av en mörk fläck framför bröstfenan. En särskild egenskap är den mycket långa första analfenan, vilket innebär att analöppningen är belägen mitt under den första ryggfenan.
Kolmule Enkelt igenkännbar genom sin avsaknad av skäggtöm och de svarta mun- och gälhålorna. Den blanka kroppen har ibland en subtil lila ton.g.
Fyrtömmad skärlånga Denna art kan nå en längd på upp till 40 cm och har fyra skäggtömmar på nosen samt en på hakan. Den trivs på mjuka bottnar där den jagar olika bottenlevande djur.
Femtömmad skärlånga En smal och långsträckt fisk med hela fem skäggtömmar, fyra på nosen och en på hakan. Den lever nära kusten och föredrar en diet av bottenlevande organismer och småfisk.
Skäggtorsk Slutligen, en liten torskfisk som delvis liknar glyskolja. Skäggtorsken har en mörk fläck längst fram på bröstfenan och observeras ofta i brackvattenområden under sommarsäsongen.
FLATFISK
I Öresunds vatten döljer sig en imponerande samling av flatfiskar, som ofta fångas under meteturer men förekommer även djupturer. Låt oss utforska några av de mest intressanta flatfisk arterna.
Rödspätta är en imponerande flatfisk som kan nå över 50 cm i längd och väga flera kilo. År 2006 fångades till och med en exemplar på 69 cm och 5,6 kg. Den kännetecknas av sina karakteristiska röda fläckar och trivs både i grunt vatten och på större djup.
Hälleflundra Även om hälleflundra är ovanlig i Öresund, är det värt att nämna rekordfångsten på 5,1 kg, fångad av Thomas Malmgren ombord på Confident. Den här imponerande arten delar släktskap med rödspättan.
Skrubbskäddan Även om skrubban sällan når över 50 cm eller väger mer än 4 kg, är dess sträva översida och skarpa benknutor längs sidolinjen karakteristiska drag. Vissa individer kan också visa röda fläckar, likt rödspättan. Under sommaren söker skrubban föda i grunt vatten, medan den på vintern flyttar ut på djupare vatten, likt rödspättan.
Piggvar Denna imponerande flatfisk är nästan cirkelrund med en stor mun och grova taggar på ovansidan. Den kan växa upp till en meter i längd och väga upp till 25 kg, även om sådana storlekar är sällsynta. Den mest kända piggvaren från Öresund vägde 12,5 kg och fångades i november 2001.
Rödtunga har en lång och slank kropp med en brunröd, sträv ovansida och en vit undersida med små svarta prickar. Dess raklinjiga sidolinje är en karakteristisk kännetecknande drag. Den är en uppskattad matfisk..
Sandskädda Sandskäddan blir inte lika stor som skrubba och rödspätta, men den kan ändå nå upp till 40 cm. Den trivs på sandig och siltblandad botten.
Slätvar liknar piggvar i form, men den saknar benknutor och taggar på ovansidan. Den kan bli upp till 80 cm lång och väga över 7 kg. Både piggvar och slätvar leker på försommaren och växer upp på relativt grunt vatten.
Tunga eller sjötunga är en nästan oval fisk med en skev liten mun och några små skäggtömmar på undersidan. Den lever av små bottendjur på mjukbotten och är en högt uppskattad matfisk.
Bergskädda är oval med ett spetsigt litet huvud med tjocka läppar. Den är hal och lite slemmig och sidolinjen slår en svag båge vid bröst- fenan. Bergskäddan lever på stenig och hård botten.
Tungevar liknar tungan en del med oval kropp, men den har större mun och ögon. Den har stora sträva fjäll och är delvis genom- skinlig. Dessutom har den två små taggar vid bukfenan.
Bergskädda är oval med ett spetsigt litet huvud med tjocka läppar. Den är hal och lite slemmig och sidolinjen slår en svag båge vid bröst- fenan. Bergskäddan lever på stenig och hård botten.
Tungevar liknar tungan en del med oval kropp, men den har större mun och ögon. Den har stora sträva fjäll och är delvis genom- skinlig. Dessutom har den två små taggar vid bukfenan.
Marulk tillhör egentligen inte flatfiskarna. Arten har ett litet ”fiskespö” över munnen som den använder för att locka till sig bytet som den därefter slukar.
HAJART & ROCKOR
I Öresund finns en fascinerande mångfald av marina livsformer, inklusive rockor och hajar, som ofta är en ovanlig syn för sportfiskare. Dessa mystiska varelser föredrar djupare vatten och håller sig vanligtvis undan ytan. Hajar som fångas i sundet är oftast i yrkesfiskarnas nät. Låt oss ta en närmare titt på några av dessa fascinerande arter.
Öresund rymmer flera rocka-arter, där klorocka, knaggrocka och slätrocka är några exempel. klorocka är känd för att fortplanta sig vid platser som Knähaken utanför Helsingborg, där dess äggkapslar läggs på hästmusselbankar i djupt vatten. slätrocka är en sällsynt gäst och kännetecknas av sin långa och spetsiga nos. knaggrocka har en kortare nos och hudtänder längs större delen av kroppen.
Öresund hittar man ett fast bestånd av hajar, särskilt småfläckig rödhaj och pigg- haj, som trivs vid bottnen. Pigghajen kan bli lite över en meter lång och finns exempelvis vid Knähaken utanför Helsingborg. Småfläckig rödhaj finns vid platser som Grollegrund och Ven och kan nå upp till en meters längd.
Andra hajarter observeras sällsynt i sundet, såsom sillhaj. En imponerande art som ibland besöker Öresund är brugden, världens näst största fisk med en längd på cirka 10 meter. Den har dokumenterats flera gånger i området.
Totalt har 26 arter av hajar observerats i dansk-svenskt farvatten, varav 15 är regelbundet förekommande. Det är värt att notera att hajar sällan påträffas i havsområden med låg salthalt.
FASCINERANDE OCH OVANLIGA ARTER I ÖRESUND
Som ni förståt vid detta lag så är Öresund hem för en imponerande mångfald av fiskarter, där vissa är vanligare än andra. Nu ska vi dyka djupare in i några av de mer ovanliga eller bara mer visuellt imponerande fiskarna som havet har att erbjuda:
Simpa Simpan är en fisk med en ovanligt spetsig nos som pryds av fyra små taggar. Runt dess mun finns ett imponerande skägg med små skäggtrådar. Kroppen är täckt av små benplattor, vilket ger den en unik hårdhet och styvhet. Skäggsimpan är en bottenlevande fisk som använder sitt känsliga skägg för att leta efter föda. Det finns en del olika sorters simpa och vi börjar få fler och fler av dom.
Fjärsing Denna extraordinärt vackra fisk har en silverfärgad kropp med gröna, blåa och gula strimmor. Kraftiga taggar med giftkörtlar pryder dess båda gällock och den främsta ryggfenan. Även om dess gifttaggar kan ge smärtsamma stick, är de sällan dödliga. Fjärsing är dessutom känd som en delikatess i matlagning
Randig sjökock Denna fisk är lika spektakulär som den är vacker, med sitt breda huvud, långa, smala kropp och imponerande höga ryggfenor som är dekorerade med randiga mönster..
Spetsstjärtat långebarn Denna långa, smala och nästan nålformiga fisk, trots sitt ursprung i arktiska vatten, har också hittat sin plats i Östersjön, där den lever nergrävd i mjukbottnar.
Tobisar är långa och tunna fiskar som delvis gräver sig ner i sanden under dagen, där endast deras nosar sticker upp över sandbottnen. På natten simmar de fritt i stora stim i vattnet. Dessa fiskar utgör en viktig del av födan för många andra arter
Tångsnärta Denna lilla och spektakulära fisk är relativt okänd. Den liknar tångspigg och tånglake men utmärker sig genom att ha två små gulbruna utväxter i pannan som bildar små buskar. Hanarna har även buskar främst på ryggfenan.
Havskatt eller havets varg, Trots sitt något skrämmande utseende, som påminner om en tånglake fast mycket större, kan havskatten bli över en meter lång och väga upp till 20 kg. Havskatten är ett rovdjur med kraftiga käkar som används för att krossa stora musslor och andra bottenlevande djur. Den är också en högt skattad matfisk.
Sjurygg anländer till Öresund från sina övervintringsområden mellan januari och mars. Hanarna, kända som stenbitar, och honorna, kända som kvabbsor, leker tillsammans i grunt vatten under våren. Efter leken drar honan iväg, medan hanen stannar kvar för att vakta rommen tills den kläcks. De vuxna stenbitarna migrerar mot Nordsjön och Atlanten under sommaren, medan ynglen växer upp i grunda vatten. Ungfiskarna stannar kustnära tills de migrerar ut i havet igen nästa höst.
Vi är angelägna om att dela vår kunskap om dessa fantastiska varelser med våra kunder och passagerare samt att lära oss av er. Om du vill fördjupa din förståelse rekommenderar vi rapporten från Öresundsvattensamarbetet, en rik källa för nyfikna själar.
